Spírallen

Det är för bra för att vara sant..
Jag har inte suttit på hästen på drygt en månad och idag kommer jag in i stallet precis efter att han har ätit och han blir kanon glad och humrar som en galning. Tar ut honom på stallgången och tar på han utrustningen och tänker för mig själv att nu kommer han vara skit tjurig som nyss ätit och vill helst bara sova men oj så fel jag hade.. Samtidigt som jag har en go kille i luren så kliver jag upp på hästen och han står som ett ljus sen skrittar vi iväg lugnt och stilla i det bäcksvarta mörkret.. Efter lite skrittande sätter vi igång som vi brukar med lite trav och tölt osv jag jädrar säger jag bara... Vad hände?!?!? Hästen bara flyger fram som världens värsta jag vet inte vad och är så otroligt oslagbart flott så jag bara börja rå gråta och slutade inte under hela turen.. Hästen var så otroligt fin så jag vet inte hur jag ska kunna förklara det. Han reagerade inte ens för dom här vita stenarna i skogen, inte ett endaste litet skutt eller en titt åt något håll utan full fokus på det han gjorde.. Jag är helt tagen av ridturen i de bäcksvarta mörkret så jag bara gråter så fort jag tänker på det. Spirren är underbar och oslagbar och han är det ända jag behöver! Har aldrig någonsin passat så bra med en häst nångång.


Oj ne nu må jag sussa om jag ska orka köra en massa körlektioner imorgon.
Godnatt på er goknular <3