Den bästa jag hade vart tog den vägen?
Det är liksom inte samma person som jag en gång lärde känna.
Det minsta lilla motgång och du hoppar på mig direkt och hugger som en kobra, liten och svag funderar på vilken av vägarna som kommer göra minst ont.
Jag vill inte tillbaka, jag vill inte vara ensam.
om du tkr jag har varit annorlunda på sista tiden så har det inte något att göra med oss, mår inte så bra just nu så är så mot alla. känns faktiskt som att du glömt mig också, du hör aldrig av dig om inte jag ringer eller så, så de känns som iaf. hoppas vi kan lösa detta <3
SvaraRadera